Form- och lägetoleranser – Måttjämkning Ⓜ

Måttjämkning Ⓜ (max materialkrav) är en tilläggssymbol som används mycket för att ge största möjliga toleransvärde som ändå överensstämmer med funktionskraven. Måttjämkning kan normalt alltid anges när något ska passa med spelpassning (frigång).

I exemplet i figuren nedan så är betydelsen av den angivna måttjämkningen att den angivna lägetoleransen ⌀0,2 gäller vid max materialmått, alltså då hålet är på minmåttet ⌀6, och att lika mycket som hålets storlek i en tillverkad detalj blir större än minmåttet ⌀6 får värdet på lägetoleransen ökas.

Om vi får en tillverkad detalj där hålets storlek har blivit ⌀6,2 så får man alltså utnyttja en lägetolerans för hålets centrum inom ⌀0,4 (0,2 + 0,2). Om inte måttjämkning hade varit angiven så hade lägetoleransen ⌀0,2 gällt (oavsett hålets storlek).

Om en motgående detalj ska passa i hålet så stämmer angivningen av måttjämkning med funktionen, när man bestämmer värdet på lägetoleransen till ⌀0,2 så måste man ju tänka på att det ska fungera om hålets storlek blir på sitt minmått ⌀6, blir hålet i en tillverkad detalj större än minmåttet så kan man tillåta att läget för hålets centrum avviker lite mera eftersom detta då tas upp av att hålet är större.

Måttjämkning Ⓜ bör alltså anges vid passningar med frigång, utan måttjämkning blir resultatet att man har angivit en onödigt snäv lägetolerans.

Måttjämkning (Max materialkrav) beskrivs i standarden ISO 2692:2014.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *