Under oktober 2021 publicerades standarden för måttjämkning i en ny version, ISO 2692:2021. Detta skulle vara en mindre revidering av standarden och det är i huvudsak två nya saker som tillkommit.

När kravet gäller för flera element införs regeln att alltid CZ (combined zones) eller SZ (separate zones) ska anges för att det ska vara samma regler som tidigare infördes för krav utan måttjämkning, se tidigare inlägg här på hemsidan om ”Lägeriktighet” från maj månad 2019.

Tidigare var regeln att CZ gällde med automatik då måttjämkning var angiven så som visas i den vänstra figuren nedan men från med nu ska också CZ skrivas ut så som i den högra figuren när de toleranssatta elementen ska vara bundna till varandra vilket är det normala fallet.

Om specialfallet att kravet ska gälla varje element var för sig ska gälla så ska i stället SZ anges och tidigare var inte detta möjligt att ange tillsammans med måttjämkning.

Man inför också ett alternativt angivningssätt då måttjämkning anges, i stället för att ge ett toleransvärde följt av M så kan man ange M följt av storleken på det virtuella måttet. I figuren nedan visas angivningen av måttjämkning tillsammans med ett toleransvärde så som det hittills har visats. Om rakhetskravet kontrolleras med en funktionstolk så ska hålet i tolken vara diameter 18,2 (detta kallas för det virtuella måttet).

Det alternativa angivningssättet som nu har införts ser ut som i figuren nedan. Man anger då M följt av storleken på det virtuella måttet. Här ser man då inget toleransvärde utan man får tänka lite annorlunda för att få fram utrymmet för tillåtna formavvikelser.

Det är svårt att säga hur detta kommer att användas men det är nu en möjlighet för angivning som visas i standarden.