Då man idag vill att kravet på perfekt form vid max materialmått (maxmått axel och minmått hål) ska gälla för ett storleksmått (diametrar och breddmått) så måste enveloppkrav Ⓔ anges. Då enveloppkrav Ⓔ inte anges så gäller tydningsregeln att toleransen ska innehållas med tvåpunktsmätning i varje tvärsnitt.
Figuren nedan visar ett exempel där enveloppkrav Ⓔ har angetts och betydelsen av enveloppkravet är då att en tillverkad axel alltid ska passa i tolken nedan. För axelns mingräns gäller kontroll med tvåpunktsmätning.
Förr i tiden gällde enveloppkrav Ⓔ med automatik då ISO-toleranser användes och detta kallades för ”Taylors princip”. Man kan säga att detta med Taylors princip försvann i två steg:
- Från 1985 kunde man välja att hänvisa till standarden ISO 8015 (Fundamental tolerancing principle) som då tog bort detta med Taylors princip för ISO-toleranser.
- År 2010 publicerades standarderna för systemet med ISO-toleranser (ISO 286-1 och ISO 286-2) i nya versioner och här har då detta med Taylors princip helt tagits bort. Då kravet på perfekt form vid max materialmått ska gälla visar man nu att enveloppkrav Ⓔ måste anges.
Detta var en ändring av reglerna som egentligen bryter mot principen som man har inom ISO/TC 213 att man inte ska ändra reglerna i en ISO-standard så att det påverkar betydelsen av redan gjorda ritningar.
Denna ändring innebär att det idag är lite oklart hur äldre ritningar ska tolkas där ISO-toleranser har angetts. Man kan kanske tycka att de regler som fanns när ritningen gjordes borde gälla men det finns ingen tydlig sådan regel utan resultatet blir att det är oklart vad som gäller. Säkrast är att komplettera äldre ritningar med enveloppkrav Ⓔ där man vill att kravet på perfekt form vid max materialmått ska gälla och man bör ju åtminstone alltid se över detta då man gör en ändring av en äldre ritning.
Reglerna för ±toleranser för storleksmått ges idag i standarden ISO 14405-1:2016. Denna standard publicerades i sin första version 2010 och kom sedan i en något uppdaterad version 2016.